Gud va jag saknar min fina Zazou, så sjukt att jag inte äns suttit på hans rygg på flera månader. Slutade ju rida honom några veckor innan han skulle flytta och det vet jag inte varför jag gjorde egentligen. Kanske för att det var lite jobbigt just då innan man visste hur allt skulle bli efter flytten. Men nu efter Jossan och Zoie har flyttat så tycker jag ändå att det känns ganska lungt, klart jag saknar han ibland som bara fan. Men jag saknar ju egentligen Jossan precis lika mycket och jag vet ju att de är tillsammans och utvecklas som bara den och det gör mig så himla glad och jag har ju träffat dem de senaste helgerna när de vart hemma och tävlat och det har känts så

underbart att bara vara med han, borsta, klappa eller bara mata han. I helgen var planen att han skulle komma hem och tävla finalen i div 2 och då skulle han stå hos oss på Björlanda gård och till och med få släppas i hagen med Heddis. Åh va mysigt de hade vart, för de har ju också saknat varanda något grymt - de är ju som bröder lixom.

 

Men vår stackars Zazou har fått en sparkskada i hagen och såret är såpas stort och svullet så han haltar. Så blev inte av att han kommer hem i helgen, bättre att han stannar i Skara och träffar en veterinär där uppe än att han ska behöva åka ner till Göteborg bara för å träffa veterinär, vill ju att han ska förknippa trailern med att åka och göra något kul. Mamma åker upp till Skara nu på lunchen och stannar med jossan och Zazou i helgen och fixar en veterinär som kan kolla på såret. Känns så jobbigt att sitta här hemma så långt ifrån honom och veta att han inte mår bra, usch då saknar man honom extra mycket. Hoppas hoppas att det inte är någon fara med honom och att han blir bra snart igen vår fina prins.