Då vart det över, gud va närvös jag var. Tobbe släppte av mig innan han började skolan och jag var då tvungen att sitta och vänta och vänta på att det skulle bli min tur och jag kände mig som en uppblåst ballong. Fylld med nervositet och spänning. Men så fort de öppnade dörren och hälsade så trevligt så var det som att all spänning och nervositet bara pös ut ur ballongen. Helt onödigt att jag var nervös ju, det var ju supertrevliga och jag kände verkligen att jag blev trevligt bemött. Vad jag kan säga nu är att jag hade en välldigt trevlig intervju och att personerna jag fick träffa var helt underbara.

 

Nu är det bara att vänta på besked om jag har blivit antagen eller ej - antingen gillade dem mig eller inte..